Stockholm, 27 mars 2022

 

Ärade utrikesminister, 

I skuggan av kriget i Ukraina fortsätter diktaturen Azerbajdzjan att bryta mot avtalet om eldupphör som tecknades med Armenien 9 november 2020. Det finns nu en överhängande risk för att Azerbajdzjan försöker få konflikten att eskalera till ett fullskaligt krig. Detta sker samtidigt som Baku aktivt vidtar åtgärder för att förvärra den humanitära situationen för den armeniska civilbefolkning.

Det har hänt flera allvarliga incidenter i området sedan avtalet om eldupphör 2020 och vägen till ett fredsavtal verkar lång. Ett exempel är det som hände under den gångna veckan då Azerbajdzjans militär gick in i ett område som tillhör staden Parukh i Nagorno-Karabach (Artsakh). Detta medförde att civila har tvingats evakueras från sina bostäder.  Det har även skett beskjutningar med granatkastare, drönare och andra typer av vapen och flera soldater har dödats de senaste dagarna. Azerbajdzjan har även förstört en gasledning som förser 100 00 armenier med gas. Vilket har förvärrat den humanitära situationen i området. Azerbajdzjans agerande kan inte beskrivas på annat sätt än systematiskt, välkoordinerat och att det följer ett tydligt mönster.

Enligt olika människorättsförsvarare, analytiker och experter är syftet att skapa ohållbara levnadsförhållanden för armenierna i området genom en psykologisk krigsföring som har som syfte att på sikt tvinga armenierna på flykt. Detta bör även sättas i en historisk kontext då 360 000 armenier tvingades fly från Azerbajdzjan mellan 1988-1993, enlig uppgifter från UNHCR.      

I en resolution från 11 mars 2022 fördömde Europaparlamentet Azerbajdzjans förstörelse av armeniska kulturarv i Nagorno-Karabach. Resolutionen kallar förstörelsen av armeniska kulturarv för att vara en del av ett ”bredare mönster av systematiskt, statssponsrat armenofobiskt och historierevisionistiskt hat mot armenier påskyndat av azerbajdzjanska auktoriteter, vilket inkluderar avhumanisering, glorifiering av våld och territoriella anspråk av Republiken Armenien”.

 

Armeniska riksförbundet i Sverige vädjar till den svenska regeringen genom utrikesministern att:  

  • fördöma de upprepade militära angrepp som Azerbajdzjan har utfört mot Artskah och Armenien sedan 27 september 2020.
  • arbeta för att Azerbajdzjan följer internationella konventioner och respekterar mänskliga rättigheter
  • fördöma den pågående förstörelsen av det armeniska kulturarvet i Artsakh i enlighet med Europaparlamentet
  • agera med diplomatiska åtgärder för att stoppa aggressionen mot Armenien och Artsakh, för att rädda människoliv och för att förbättra den humanitära situationen
  • aktivt arbeta för att införa sanktioner mot regimen i Azerbajdzjan om den fortsätter att bryta mot internationella konventioner

 

Med vänliga hälsningar,

Katrin Hakopian
Ordförande, Armeniska riksförbundet i Sverige

Stockholm, 18 maj 2021 

 

Ärade utrikesminister,

 

Azerbajdzjan har på nytt initierat en militär offensiv mot armeniska områden. Den här gången mot provinserna Syunik och Gegharkunik. Offensiven handlar inte längre om den autonoma regionen Artsakh (Nagorno-Karabach) utan är en kränkning av Armeniens gränser.

 

Flera länder bla Tyskland, Frankrike och Ryssland har redan fördömt aggressionen och uppmanat Azerbajdzjan till reträtt. Vi uppmanar Sveriges regering att göra detsamma.

 

Människorättsförsvarare i Armenien ser ett omedelbart behov av att etablera en buffertzon längs gränslinjerna i Syunik och Gegharkunik. En buffertzon kommer att säkerställa säkerheten för människor som bor i dessa provinser och ge möjlighet till barn och vuxna att kunna lämna hemmet för att gå till skolan och arbetet, mao att få leva i fred. Buffertzonen kommer dessutom att säkerställa Armeniens alla medborgares rättigheter. Ingen armenisk medborgare borde behöva fronta azerbajdzjanska soldater eller se azerbajdzjanska flaggor och skyltar på vägar i Armenien.

 

Ryssland är hitintills det enda land som bidragit med fredsbevarande styrkor i konflikten. Det är dags att andra länder sätter ner foten och kräver ett slut på konflikten och den forsatta azeriska aggressionen mot Armenien.

 

Armeniska riksförbundet uppmanar Sverige att spela en tydligare roll i konflikten. Som medlem i EU och FN kan och bör Sverige lägga mer fokus på denna konflikt. Sverige som alltid gått i bräschen för att försvara mänskliga rättigheter i världen borde utnyttja sin internationella position och kraft och sätta press på Azerbajdzjan att dels dra tillbaka sina trupper från armenisk mark, dels verka för överlämnande av samtliga krigsfångar. Vidare, borde Sverige i egenskap av ordförande i OSSE vara drivande i skapandet av en buffertzon tillsammans med andra medlemsländer i EU, OSSE och FN och vid sidan om Ryssland verka för att säkerställa säkerheten i regionen.

 

Med vänliga hälsningar,

Katrin Hakopian
Ordförande, Armeniska riksförbundet i Sverige

 

Stockholm den 27:e april 2021

 

På Sveriges Regerings hemsida skriver Ann Linde följande:

När allt fler demokratier utmanas världen över måste Sverige fortsatt vara en stark och respekterad röst för fred, frihet och mänskliga rättigheter.

En självklar del i detta är att kalla saker vid sina rätta namn. Stå på rätt sida av historien. Stå upp mot de som förvränger och förvanskar historia. Stå upp för de som i generationer tvingats ut på flykt då deras efternamn kan utgöra livsfara. Förhindra att vidrigheter upprepas genom att dra lärdom av det förflutna.

När Linde, på det armeniska folkmordets minnesdag, kunde anslutit till länder såsom Frankrike, USA, Tyskland och Kanada och kallat folkmordet vid sitt rätta namn, valde hon istället att förminska det genom att i ett twitterinlägg hänvisa till folkmordet som ”massövergrepp”.

Det råder ingen tvekan kring vad som hände. Folkmordet vittnades och dokumenterades av utländska diplomater och missionärer - däribland svenska missionären Alma Johansson och amerikanska ambassadören Henry Morgenthau Sr. Raphael Lemkin, den polsk-amerikanska juridikprofessorn som myntade begreppet ’genocide’, använde folkmordet på kristna i Osmanska riket som exempel på vad det innebar. Det är, med andra ord, att betrakta som ett skolboksexempel på folkmord.

Hur kan man vara en stark och respekterad röst för fred, frihet och mänskliga rättigheter’ när man går en auktoritär ledares ärenden? Lindes moraliska kompass behöver lämnas in på lagning. Ordvalet var ett tydligt ställningstagande där Linde ställde sig på förövarens sida och därmed svek så många av oss vars familjer nästintill förintades. Hon valde sidan av ett statsöverhuvud vars primära uppgift tycks vara att tysta oliktänkande och förvränga historien. Hon följde inte sitt partis linje att kalla det ett folkmord och respekterade heller inte riksdagens beslut från 2010 om detsamma.

Varför viker du dig för Erdogans påtryckningar? Använd det begrepp som forskare, dina partikollegor och demokratiska ledare världen över enats om att använda i ett steg att förhindra att det inträffar igen – folkmord.

Tills du kommer med en rättelse saknar dina ord om mänskliga rättigheter trovärdighet och betydelse.

Med hopp om svar från utrikesministern,

Lena Vartanian, Aren Moosakhanian, Alex Mansourian, Lizmerly Tashjian, Andranik Safaryan och Micha Foss-Ghazarian för Armeniska Riksförbundets Ungdomskommitté

Stockholm, April 24, 2021

 

 

Honorable Chargé d’Affaires Pamela N. Tremont,

 

On behalf of the Armenian community of Sweden, we would like to commend United States of America and President Joe Biden for recognizing the Armenian Genocide on April 24, 2021. We highly appreciate this expression of solidarity with the Armenian people and standing up for truth and justice. 

 

The 20th and the 21st centuries are marked with a circle of genocides that have taken millions of innocent lives. The Armenian Genocide was one of the first of the 20th century – a well-planned and systematic extinction of the Armenian population with a clear intent to annihilate the Armenian heritage in the Ottoman Empire.

 

Unfortunately, to this day, Turkey not only openly denies the Genocide, but also cynically and hypocritically threatens all states and politicians who try to speak the truth about the Genocide. Many countries and their leaders deliberately avoid using the word genocide in order to not evoke the anger of the Turkish government.

 

With this recognition, President Joe Biden and the United States of America have clearly shown their position by reaffirming the same by the US Congress in 2020.

 

We hope that, honorable President Joe Biden, your recognition will encourage other states to follow this bright example of championing matters of morality and humanity instead of following short-term realpolitik interests. 

 

Sincerely,

Katrin Hakopian

Chairman of the Union of Armenian Associations in Sweden

 

Stockholm, 24 april 2021

 

Riksförbundet uppmanar Löfven att kalla massmorden på armenier, assyrier/syrianer och andra kristna minoriteter för ett folkmord

 

När statsministern under valåret 2014 träffade ättlingar till överlevande från folkmordet 1915 lovade han att han skulle driva frågan om ett regeringserkännande om han valdes till statsminister. 7 år senare eller 11 år efter riksdagens erkännande, om att kalla massmorden på armenier och assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker för ett folkmord, har regeringen fortfarande inga planer att kalla händelserna vid dess rätta namn.

 

Statsministern har vid tillfällen hänvisat till slutsatsen av den tillsatta utredningen som 2016 slog fast att frågan är komplex. För drabbade minoritetsgrupper i Sverige är denna slutsats ytterst anmärkningsvärd. Utredningen slog fast att frågan är komplex trots flera rapporter från Cosswa Anckarsvärd, Sverigeambassadör i Konstantinopel under första världskriget, om att det var uppenbart att den turkiska regeringen hade planer på att ”utrota den armeniska nationen”, och trots tusentals sidor av rapporter och forskningsmaterial som finns tillgängligt inom området, och trots att antalet länder som erkänt folkmordet växer för varje år. Även den nämnda utredningens författare, Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, har vid senare tillfälle påpekat att det inte finns några juridiska hinder för regeringen att erkänna händelserna som folkmord.

 

Att forskningen på området är samstämmig om att det var ett planerat och väl genomfört folkmord har den bevisligen inte påverkat regeringens ställningstagande. Frågan är inte komplex på grund av att det saknas bevis och inte heller på grund av de juridiska grunderna. Forskarvärlden är lika säker på att det var ett folkmord som den är säker på att förintelsen har ägt rum. Detsamma gäller juristernas uttalande, internationellt så väl som här i Sverige, om huruvida man ska kalla händelserna för deras korrekta namn, folkmord. Det enda som återstår är då politiska och ekonomiska intressen. Frågan är huruvida Sveriges regering tycker att dessa ska väga tyngre än sanningen och markering mot ett av historiens värsta brott mot mänskligheten?

 

Den nyvalde amerikanska presidenten Joe Biden förväntas idag, på 106 årsdagen av folkmordet 1915, uppfylla sitt löfte från valrörelsen och kalla händelserna för ett folkmord. Ett sådant uttalande kommer säkerligen att tillfälligt försämra både den politiska och den ekonomiska relationen med Turkiet som dessutom ingår i samarbetsalliansen Nato. Men relationerna, precis som vid tidigare erkännanden av andra länder, återgår snart till det normala. President Biden blir därmed den förste amerikanske president som offentligt kallar händelsen för ett folkmord. Vi uppmanar statsministern att göra detsammaratificera riksdagens erkännande från 2010, som trots allt var resultatet av nuvarande regeringspartiernas arbete i frågan. Sverige borde leva upp till sitt internationella rykte om kämpe för mänskliga rättigheter, demokrati och rättvisa och inte underblåsa Turkiets mångåriga folkmordsförnekelse genom att vela i frågan om erkännande av folkmordet 1915.

 

Katrin Hakopian
Ordförande, Armeniska riksförbundet i Sverige

Till: Röda korset och Sveriges Utrikesdepartement                            

Stockholm, 30 november 2020

När eldupphöravtalet mellan Armenien och Azerbajdzjan den 9 november 2020 undertecknades fanns återlämnandet av krigsfångar högst upp på listan av handlingar som bland andra Röda korset skulle hjälpa till att förverkliga. Men tyvärr verkar de azeriska myndigheterna inte bara förhala denna överlämning, utan man har även tillfångatagit personer, både militära och civila, sen eldupphöret. Flera militärer har tillfångatagits när de skulle överlämna positioner under deras kontroll till azeriska styrkor medan även civila som har återvänt till sina hem har blivit bortförda.

Nu verkar man även använda dessa fångar som en sorts krigstrofé och för psykologisk krigföring. Med jämna mellanrum dyker det upp videoklipp av armeniska fångar som blir förödmjukade, slagna och trakasserade av azeriska soldater som filmar övergreppen och lägger upp på internet. Dessa handlingar är konkreta krigsbrott och brott mot flera internationella konventioner gällande behandlingen av krigsfångar och civilbefolkningen.

Armeniska riksförbundet i Sverige vill ansluta sig till andra organisationer som kallar på Röda korset och UD att intensifiera sitt arbete och trycket på de azerbajdzjanska myndigheterna för att snarast överlämna samtliga krigsfångar och respektera skyddet av de civila som nu befinner sig i områden under azerisk kontroll.

Med vänliga hälsningar,

Armeniska riksförbundet i Sverige

 

 

Stockholm, November 23, 2020 

To whom it may concern,

The Union of Armenian Associations in Sweden would hereby renew its call upon the authorities in Armenia to show restrain and respect the democratic values. This includes citizenry’s right to freedom of speech and assembly as long as this is conducted in peaceful manner. The prevailing situation in the aftermath of the war in Artsakh demands unity and respect for democratic values, both respect for the rule of law but also the rights of the people.

Images of the seemingly arbitrary arrest of demonstrators by security forces is worrying signs of sidestepping democratic norms. Although the circumstances have changed dramatically compared with April 2018, the norms for respecting the rights of the people, even those demonstrating and opposing the incumbent government shall be respected. The demise of rule of law will only undermine the remaining respect for the incumbent administration.

In our letter dated to November 16, 2020, the Union of Armenian Associations in Sweden called upon all parties to refrain from the use of force. Although the absence of such a serious case is gratifying, the recent images of arrests are worrisome and reason for our organization to renew its call for respect of democratic values in these difficult times.

Respectfully,

The Union of Armenian Associations in Sweden

Ärade justitieminister Morgan Johansson,

Sedan utbrottet av kriget 27 september, då Azerbajdzjan med stöd från Turkiet anföll Nagorno-Karabach, har både armenier och azerbajdzjaner runt om i världen hållit manifestationer, även här i Sverige. Medan armenierna krävde ett omedelbart stopp och en fredlig lösning har azerbajdzjaner, manat av regimerna i Turkiet och Azerbajdzjan, förordat våld och krig. Efter sex veckors våld, död och många begångna krigsbrott har konflikten nu mynnat ut i en humanitär katastrof för den inhemska armeniska befolkningen.

Under dessa manifestationer i Europa och Sverige har ultranationalistiska krafter i form av den turkiska gruppen Gråa vargar deltagit och manat till våld mot armenierna. I franska staden Lyon vandaliserades ett folkmordsmonument och en mobb gick på gator och skanderade ”vi letar efter er armenier”. Detta ledde till att Frankrike äntligen valde att bannlysa gruppen. Liknande bannlysning diskuteras nu i Tyskland.

Gråa vargarna är öppet antidemokratiska och förordar våld mot alla som anses som fientliga mot Turkiet. Gruppen är ansvarig för åtskilliga våldshandlingar och politiska mord riktade främst mot vänster-sympatisörer, kurder, armenier och andra minoriteter i Turkiet.

Vid flera tillfällen har man nu dokumenterat Gråa vargarnas närvaro under manifestationer genomförda av azerier i Sverige, senast i Malmö den 6 november 2020 där flera deltagare gestikulerar gruppens tecken. Detta skickar en klar signal till alla på båda sidor: den egna leden bejakar uppmaningen av våld medan den ska skrämma armenier och andra grupper till tystnad och lydnad genom att undergräva deras känsla av trygghet och säkerhet. Det skickar exakt samma budskap som en Hitlerhälsning.

I april 2016 höll man en manifestation på Sergels torg då Turkiska riksförbundets viceordförande Barbaros Leylani skanderade ”Död åt armeniska hundarna!” medan deltagarna applåderade. Leylani fälldes senare för hets mot folkgrupp. De Gråa vargarna fortsätter nu föra samma budskap om hat och våld med sina gester.

Armeniska riksförbundet i Sverige manar regeringen att ta en klar ställning till liknande grupper och se över möjligheterna att precis som Frankrike och Tyskland stoppa denna antidemokratiska grupps framfart.

Stockholm den 16 november 2020,

Armeniska riksförbundet i Sverige

Stockholm, November 16, 2020

To whom it may concern,

Since the attack on Armenia and Artsakh on September 27, the Armenian nation has gone through truly difficult times. Following the announced truce on November 10, we stand before a monumental challenge, navigating through hardship concerning not only the future of Artsakh but also Armenia.

It is imperative that government, opposition and the public remain vigilant and focused on the task in front of us. That requires unity, not division. But above all, what is unequivocally clear is the fact that there are no room for threats of violence.

In April 2018 the world heralded the Velvet Revolution by saying that “Armenians had danced their way to a revolution.” Do not allow that popular movement and the hope for a better future it brought to our nation to come to any harm.

The Union of Armenian Associations in Sweden calls on all parties to refrain from any use of force or actions which will endanger the security and the unity of Armenia and Artsakh. In these extraordinary times, the last thing Armenia, Artsakh and Armenians need is to lose sight of the common challenge and instead taking measures against each other. Restrain your emotions, set aside your personal interests and cooperate for the sake of our country and nation. Yeghishe Charents’ words are not only for reciting, live up to their wisdom: “Ով հայ ժողովուրդ, քո միակ փրկությունը քո հավաքական ուժի մեջ է”:

 

 

Pressmeddelande
Stockholm, 11 november 2020 

De senaste sex veckorna har varit en av de svåraste prövningsperioderna för Armenien och armenierna. Anfallna av två auktoritära styren i Azerbajdzjan och i Turkiet med hjälp av legosoldater har armenierna kämpat för sin existens. Vi har gått genom stunder av oro, stolthet, frustration och enorm sorg. Länge ropade man på omvärldens hjälp och bad om deras stöd när Armenien var under anfall av två uttalade diktaturer utan att någon kom till vår hjälp. Den befarade etniska rensningen av Artsach blev kanske inte total, men tusentals fick ändå fly sina hem med risken att de aldrig kommer att kunna återvända. Det är oförlåtligt.

Det hela handlade om Artsach-befolkningens rätt till ett demokratiskt beslut inom folkrätten om sin framtid och en fredlig samexistens. Svaret blev att slå ner den demokratiska rätten med våld och det kunde man nu förverkliga medan omvärlden stod förbi och teg.

Just nu känns det oerhört tungt, inte bara på grund av det påtvingade avtalet som berövar armenierna större delar av Artsach men kanske främst på grund av känslan av hjälplöshet. Men även om känslan om uppgivenhet och sorg är enorm så måste vi inte ge efter. Armenierna är ett folk som överlevt många motgångar under vår nästan 3000-åriga historia. Vi har överlevt erövringar, massakrer, till och med ett folkmord. I denna svåra stund behöver Armenien vår totala hängivenhet, vårt fokus och hjälp. För alla som var aktiva och engagerade under kriget så har arbetet inte tagit slut, utan det är bara början. Det är nu som vi behöver stå eniga och fortsätta ännu mer bestämt för att bygga upp en bättre och säkrare framtid för Armenien och Artsach. Det var just det som så många offrade sina liv att försvara. Det finns gott om tid för att rannsaka oss själva och ta reda på vad som kunde ha gjorts bättre.

Än är sista ordet inte sagt i konflikten och den slutgiltiga freden måste förhandlas om. Förutsättningarna har ändrats men det finns möjlighet att påverka utgången. För det behövs en stark enad röst som går till förhandlingarna. För det krävs att vi arbetar tillsammans som en förenad kraft och röst för det gemensamma målet, en bättre och säkrare framtid för Armenien och Artsach.

 

 

Lördagen 10 oktober 2020, kl. 13-15 kommer Armeniska riksförbundens medlemsföreningar att hålla manifestationer till stöd för Armenien och Artsach (Nagorno-Karabach) i de pågående angreppen från Azerbajdzjan. Vi kräver omedelbar stopp i kriget och återupptagandet av förhandlingarna för att uppnå en varaktig fred i regionen.

Respektive förening har ansökt och fått tillstånd för manifestationen enligt gällande restriktioner på grund av Corona-pandemin. Därför är det viktigt att ni som vill delta i respektive plats hör av er till den utpekade föreningen för vidare detaljer. Om du inte redan har kontakt med din lokala förening så hittar du kontaktuppgifterna i vår medlemslista. Manifestationsplatserna och deras respektive förening är enligt följande: 

  • Göteborg, Götaplatsen - Armeniska kulturföreningen i Göteborg
  • Jönköping, Rådhusparken- Armeniska kulturföreningen i Jönköping
  • Stockholm, Odenplan - HOMENTMEN Stockholm
  • Stockholm, Norrmalmstorget - HOMENTMEN Södertälje
  • Trollhättan, Drottningtorget - Armeniska kulturföreningen i Trollhättan
  • Örebro, Stora Torget - Armeniska kulturföreningen i Örebro

 

 

På förekommen anledning: Armeniska riksförbundets medlemmar har ansökt om en koordinerad manifestation på respektive förenings ort. Detta har redan annonserats på riksförbundets Facebooksida https://www.facebook.com/armeniska.se. Vi väntar på besked från respektive polismyndighet till vilken man har ansökt hos. Det är en process som vi tyvärr inte har någon kontroll över för att kunna skynda på. Så fort vi har fått besked kommer vi meddela detta. OBS! På grund av gällande restriktioner under pågående Covid-pandemi kommer det att finnas begränsningar för antalet deltagare vid varje eventuell manifestation. Men detaljerna kommer respektive förening att meddela på sin ort.

 

 

Till: Utrikesminister Ann Linde                                                                                29 september 2020 

 

Angående Azerbajdzjans attack mot Artsakh och Armenien

Ärade utrikesminister,

Azerbajdzjan har initierat en bred offensiv mot hela Artsakh (Nagorno-Karabach) och attackerat även civila mål inne i Stepanakert. Azerbajdzjan har under dagen utökat attackerna genom att skjuta mot civila mål inne i Armenien samtidigt som Turkiet har skjutit ner ett armeniskt stridsplan i armeniskt luftrum. Detta är inte mycket mindre än regelrätt krigsförklaring. I skrivandets stund rapporteras om hundratals dödsoffer varav tiotal är civila. Detta är andra gången under 2020 då Azerbajdzjan tar till vapen för att återta Artsakh. I mitten av juli besköt Azerbajdzjan med artilleri mot närliggande byar inne i Armeniens nordöstra region, Tavush, d.v.s. utanför konfliktszonen.

Samtidigt pratar Sverige och omvärlden neutralitetens språk och manar ”båda sidor till lugn och sans”. Denna ”neutralitet” har länge varit som ett heligt koncept gällande Armenien och Azerbajdzjan för att inte förnärma någon sida, speciellt med tanke på de pågående medlingsförsöken i Karabach-konflikten. Dock är detta numera ett förelegat, om inte rent sagt ett skadligt ställningstagande som bevisligen skickar fel signaler och uppmanar till ännu djärvare felsteg i Baku.

Den auktoritära regimen i Azerbajdzjan har sedan självständigheten 1991 gradvis försämrats till en sådan grad att sedan några år tillbaka, närmare bestämt 2013, använder EU, USA:s UD m.fl. öppet termerna ”diktatur” och ”auktoritär” när man hänvisar till Alijev-regimen. Armeniens väg till en fullvärdig demokrati har varit brokigt och inte utan brister, men 2018 visade folket att man kräver inget mindre än fullvärdiga demokratiska värderingar. Än finns det mycket att göra, men ”Sammetsrevolutionen” i april 2018 har definitivt påvisat hur markant Armenien och Azerbajdzjan skiljer sig gällande demokrati och folkrätt.

Ändå pratar Sverige och omvärlden i lika termer när man vill mana ”båda sidor till lugn och sans.” På ena sidan har vi Armenien som i en folklig revolution har valt sin väg framåt och försöker för fullt att reformera hela landet, politiskt och ekonomiskt, och sedan länge krävt att befolkningen i Artsakh ska, enligt folkrätten och Helsingfors-akten, få möjlighet att bestämma sitt öde. Allt började med en fredlig resolution 20 februari 1988 i Karabachs autonoma församling som med rösterna 110 mot 17 röstade för en återförening med Armenien (historien och bakgrunden om Stalins politik om ”söndra och härska” vilket skapade enklaven kan vi utelämna här). Det man har strävat efter är en fredlig process, baserad på yttring av demokratiska rättigheter; ingen invasion, ingen annektering, inga militära aktioner.

Å andra sidan har vi Azerbajdzjan som slog ner denna demokratiska resolution med vapen, ett blodigt svar som blev starten på en långdragen konflikt som har kostat mer än 30 000 liv (och fortsätter att göra det än idag), fördrivit nära en miljon människor till flyktingsliv och på allvar skadat regionens utveckling. Sedan Ilham Alijev i princip ärvde presidentämbetet från sin far, Hejdar Alijev, har demokratin i landet inte enbart slagits ner med kraft, utan han har även förskansat makten hos sig genom att både förlänga ämbetstiden och ta bort tidsbegränsningen för antal ämbetsperioder. Alijev-klanen styr nu Azerbajdzjan som ett familjeföretag. Därifrån går det snabbt utför: man har köpt fri en yxmördare som avtjänade en livstidsdom utomlands och befordrat honom till nationalhjälte (Ramil Safarov, 2012), florerat som huvudman i internationell penningshärva i miljardklassen (Panamadokumenten och Danske Bank), stängt OSSE-kontoret i Baku (2015) och vägrat dra tillbaka krypskyttar samt att acceptera utökade bevakningsmekanismer vid frontlinjen. Baku stoltserade öppet om att man hade initierat ett blixtkrig i början av april 2016 med territoriella vinningar och detsamma basunerade man ut i juli 2020 och senast häromdagen. I somras sparkade Alijev sin långvariga utrikesminister, Elmar Mammedyarov, för att ”ha slösat tid på diplomatiska förhandlingar”. Mammedyarov lär ha motsatt sig planerade krigshandlingar som besannades under juli och nu i september. Nu strömmar det in rapporter om att man även har uppemot fyra tusen jihadister från Syrien som Turkiet har slussat genom till Kaukasus för att slås mot armenierna. Allt detta medan armenierna ständigt utmålas av Ilham Alijev och hans regim som ”fienden” som ska ”krossas.” Det kan man inte bilda fred och samexistens på.

Med allt detta som facit var det knappast förvånande när turkiska och azeriska representanter stod i Sergels torg, i Sveriges huvudstad, och ropade ”Död åt de armeniska hundarna!” medan åhörarna applåderade i samstämmighet. Politiska ledarnas beteende och budskap spelar roll, både positiva och negativa, och når långt bortom nationsgränserna. Just därför är det ytterst viktigt att man väljer orden rätt och kallar saker vid deras sanna namn. Man ska kritisera där det behövs och lovorda där det förtjänas. Det språk som Sverige har förbrukat och fortsätter att använda gentemot Armenien och Azerbajdzjan i ”neutralitetens” namn har inte bara blivit urvattnad men har utan tvekan även gjort Alijev mer djärvare. I avsaknad av en tydlig markering och kritik har Alijev-regimen bit för bit avvecklat demokratin på hemmaplan vilket även har haft långtgående konsekvenser för Armenien och befolkningen i Artsakh. 

Sverige och omvärlden bör spela en tydlig roll i konflikten. Att ”beklaga” sig och yttra sin ”oro” för utbrott av dödliga sammandrabbningar har numera föga betydelse. Man måste agera i förebyggande syfte och fördöma där det krävs och verka för en snar och diplomatisk lösning på konflikten. Det kommer att rädda liv, inte beklaganden i efterskott. I egenskap av medlem i OSSE Minsk-gruppen, via EU och FN kan Sverige bidra konstruktivt genom att tala klarspråk. Det gagnar inte enbart befolkningen i Artsakh och Armenien utan även egna befolkningen i Azerbajdzjan som förtjänar bättre demokratiska regler och värderingar.

Med vänliga hälsningar, 

 

Katrin Hakopian

Ordförande för Armeniska riksförbundet i Sverige

 

 

Azerbaijan bombarding Artsakh’s civilian settlements, including Stepanakert city

 

Pressmeddelande
Stockholm, 27 september 2020
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Azerbajdzjans attack mot civila mål i Stepanakert, Artsakh

Armeniska riksförbundet i Sverige fördömer starkt Azerbajdzjans attacker mot civila mål i Stepanakert, Artsakh (Nagorno-Karabach). I en bred offensiv längs hela kontaktlinjen mellan armeniska och azerbajdzjanska styrkor har den azeriska armén gått till anfall med artilleri och flyg mot även civila mål långt bakom frontlinjen. Rapporter om dödade civilbefolkning har börjat komma in. Under juli 2020 försökte Azerbajdzjan med en liknande offensiv, då mot civila mål direkt in i Armeniens nordöstra region Tavush. 

Offensiven tidigt på morgonen 27 september har föregåtts av rapporter om Turkiets uppbackning av Azerbajdzjan, något som bekräftades av det faktum att turkiska journalister befann sig redan på plats vid frontlinjen för att rapportera direkt när attackerna började. Attackerna idag är en fortsättning på den krigsretorik som även låg bakom attackerna i juli. Dagarna efter juli-attacken sparkade Azerbajdzjans president Ilham Llijev landets utrikesminister sedan 2014, Elmar Mammadyarov, och anklagade honom för att ha "slösat tid på att försöka lösa konflikten på ett diplomatiskt sätt." Enligt vissa källor hade Mammadyarov redan i början av 2020 protesterat mot planerade militära operationer och förespråkat fortsatta diplomatiska förhandlingar. 

Azerbajdzjans ledning har sedan länge fört en krigsretorik som öppet handlar om att med våld underkuva Artsakhs befolkning. Självfallet kan detta omöjligen leda till någon långvarig lösning på konflikten såvida man inte samtidigt tvingar bort den armeniska lokalbefolkningen på ett eller annat sätt.

Sedan 2007 existerar det enda genomförbara förslag som OSSE Minsk-gruppen, där även Sverige ingår, har lagt fram, de så-kallade Madrid-principerna. Överenskommelsen som då accepterades av Azerbajdzjan garanterar bl.a. att Artsakhs befolkning ska bestämma sitt öde i en folkomröstning, något som regeringen i Baku har numera försökt underminera och förvränga. Under tiden har den alltmer auktoritära Alijev-regimen i Azerbajdzjan, hårt pressad av försämrad ekonomi p.g.a. sjunkande oljepriser och numera den pågående Covid-pandemin, använt konflikten för att avleda den ökade kritiken på hemmaplan utåt. Det var samma politik med krigsretorik och kall till nationalism mot "fienden" som triggade det intensiva kriget i början av april 2016, även då i kölvattnet av ekonomisk kris p.g.a. sjunkande världsmarknadspriser på olja och gas, Azerbajdzjans huvudkälla till inkomst.

Konflikten i Nagorno-Karabach har länge kallats felaktigt för en "frusen konflikt" något som motbevisades 2016, i somras och nu i morse 27 september 2020. Azerbajdzjans auktoritära ledarskap har knappast någon respekt för demokratin och mänskliga rättigheter för sin egen befolkning. Styret kallas numera öppet av omvärlden för en diktatur. Oppositionen, journalister och alla regimkritiker tystas, fängslas eller jagas ut ur landet. Det behövs knappast spekuleras om hur ett sådan styre kommer att behandla armenierna i Artsakh, vilka ständigt kallas för "fienden".

Armeniska riksförbundet i Sverige kallar på Sverige, OSSE och resten av världen att sluta med hyckleriet gentemot diktaturen i Azerbajdzjan. Det är bortom all tvivel att befolkningen i Artsakh inte har någon framtid under Bakus styre. Artsakhs befolkning beslöt redan 1991 i en folkomröstning om denna separation. Den folkomröstning som förutses av Madrid-principerna kommer knappast att ha en annan utgång. Folkrätten måste respekteras och ha företräde över territoriell integritet. I alla andra scenarion kommer det att sluta med en etnisk rensning av armenierna i Artsakh.

 

 

 

Armeniska riksförbundet i Sverige

Stockholm, 15 juli 2020

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

www.armeniska.se

 

Pressmeddelande om Azerbajdzjans attacker mot Armenien

Armeniska riksförbundet i Sverige fördömer starkt de senaste dagarnas azeriska militära attacker mot Armenien som har resulterat i uppemot 16 döda, 12 azeriska och 4 armeniska. Sammandrabbningarna ses som en upptrappning av den långdragna konflikten om den armeniskbefolkade regionen Nagorno-Karabach i Kaukasus. Attackerna kommer knapp en vecka efter att Azerbajdzjans president, Ilham Alijev, kritiserade OSSE Minskgruppen som ansvarar för medlingsförhandlingarna i konflikten. Alijev skällde ut Minskgruppen för misslyckandet att nå en diplomatisk lösning och hotade istället med militärt ingripande.

Sammandrabbningarna som har nu pågått i tre dagar är de värsta sedan det korta krig som bröt ut i början av april 2016 och resulterade i flera hundra döda. Även då var det den azerbajdzjanska sidan som startade en offensiv på bred front mot försvarsställningarna i Nagorno-Karabach. Det bör påpekas att till skillnad från 2016, är de senaste attackerna med artillerield och drönare riktade direkt in mot Armenien.

Armeniska riksförbundet i Sverige kallar på Sveriges regering och det internationella samfundet att fördöma Azerbajdzjans aggression som går hand i hand med den hatiska retorik som regimen för mot Armenien och armenier i hela världen. Alijevs ökade diktatoriska regim är inte enbart ett uppenbart hot mot sin egen befolkning och deras demokratiska rättigheter utan har gång efter annan demonstrerat ren illvilja och fientlighet mot armenierna i Karabach, Armenien och i resten av världen. Detta bevisar än en gång att Karabach inte har någon trygg framtid i någon lösning som ställer området under Bakus styre utan Karabach-befolkningen måste få bestämma sin egen framtid. Detta är helt i linje med det senaste existerande förslaget hos Minskgruppen, de så-kallade Madrid-principerna från 2007, som bland andra fastställer Karabach-befolkningens rätt till självbestämmande genom en lokal folkomröstning om regionens framtida status. Detta är den enda vägen till en fredlig lösning på konflikten.