Stockholm, 24 april 2023
När statsministern Löfven under valåret 2014 träffade ättlingar till överlevande från folkmordet 1915 lovade han att han skulle driva frågan om ett regeringserkännande om han valdes till statsminister. Istället för ett erkännande tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning som 2016 slog fast att frågan är komplex. Beslutet att tillsätta en utredning i stället för erkännande spred en stor besvikelse bland armenier och andra drabbade folkgrupper som ansåg att agerandet var ett brutet vallöfte.
Oberoende av politisk färg har dessvärre ingen regering i Sverige än bekräftat det som riksdagen fastställde för 13 år, dvs. att kalla massmorden på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker för ett folkmord. Detta ställningstagande är ytterst anmärkningsvärt med tanke på att Sveriges regeringar har tillgång till rapporter från Sverigeambassadörer och diplomater i Konstantinopel som under första världskriget rapporterade hem till Sverige att det var uppenbart att den turkiska regeringen hade planer på att utrota den armeniska nationen. Utöver dessa rapporter existerar idag tusentals sidor av forskningsmaterial inom området och antalet länder som erkänner folkmordet växer för varje år.
Enligt en artikel i GP har utrikesdepartementet dessutom verkat för att ställa in en återkommande minnesstund som hållits i riksdagen sen 2010. Anledningen till agerandet enligt artikeln var att inte reta upp Turkiet och försämra relationerna med Turkiet under förhandlingsprocessen för ett medlemskap i Nato. Detta är i så fall ytterst bekymmersamt och går tvärs emot vad Sverige står för när det gäller frågor om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det kanske är på sin plats att nämna att för exakt två år sedan, 24 april 2021, kallade president Biden massmorden på armenier och andra kristna grupper som ett folkmord och därmed bekräftade han det amerikanska representanthusets benämning på händelserna från 2019. Presidentens erkännande som vi vet nu hade ingen påverkan på de politiska och ekonomiska relationerna med Turkiet.
Tobias Billström har senare sagt att det inte utövats påtryckningar från utrikesdepartementet utan det har pågått diskussioner inom partiet. Armeniska riksförbundet ser inte någon större skillnad på om diskussionerna pågått i departementet eller inom moderatpartiet eftersom Tobias Billström är Sveriges utrikesministern och representerar utrikesdepartementet. För tillfället är i vår kännedom att minnesstunden kommer att hållas men endast några partier som ingår i det tvärpolitiska vänskapsgruppen Sverige-Armenien står bakom minnesstunden.
Att forskningen på området är samstämmig om det som hände var ett planerat och väl genomfört folkmord har bevisligen inte påverkat ställningstagandet hos någon av Sveriges regeringar. Forskarvärlden är lika säker på att det var ett folkmord som den är säker på att förintelsen har ägt rum. Detsamma gäller juristernas uttalanden, internationellt så väl som i Sverige, om huruvida man ska kalla händelserna för deras korrekta namn, ett folkmord.
Vi uppmanar statsministern att ratificera riksdagens erkännande från 2010. Sverige borde leva upp till sitt internationella rykte om kämpe för mänskliga rättigheter, demokrati och rättvisa och inte underblåsa Turkiets mångåriga folkmordsförnekelse genom att vela i frågan om erkännande av Folkmordet 1915. Ett erkännande nu är viktigare än någonsin, inte bara för att främja försoning mellan Armenien och Turkiet utan även som ett ställningstagande i pågående konflikter i världen, som den i Ukrainakriget och den pågående blockaden av Latjinkorridoren som får 120 000 människor i Artsach att gå en okänd framtid till mötes och riskerar etnisk rensning och i värsta fall ett nytt folkmord.
Katrin Hakopian
Ordförande, Armeniska riksförbundet i Sverige
