Den 10 november har filmen om republiken Turkiets grundare Mustafa Kemal Atatürk Sverigepremiär hos Filmstaden. Filmen väckte stor uppmärksamhet internationellt när Disney+ beslöt i somras att stoppa sin planerade visning av den. Detta skedde efter stora påtryckningar från representanter för minoritetsgrupper i USA som påpekade den förskönade bilden av en diktator som avslutade folkmordet 1915 och begick egna i den nya turkiska republikens regi.
Medveten om det oundvikliga nederlaget i första världskriget och vad som väntade Osmanska imperiet och dess ledare i kölvattnet av begångna brott mot mänskligheten under första världskriget, utsågs Mustafa Kemal av en underjordisk grupp, Karakol, som ledare för att rädda det som kunde räddas. Han lämnade dåvarande huvudstaden Konstantinopel som ockuperades av de allierades trupper och begav sig till inre delarna av imperiet för att starta en motståndsrörelse som kom att kallas efter honom, Kemaliströrelsen.
I motsats till den revisionistiska turkiska historieskrivningen, bestod kemalister av samma ungturkiska ledare och militärer som deltog i folkmordet mot armenier, assyrier/syrianer och greker under första världskriget. Kemalisterna hade ett tydligt mål: ett Turkiet för turkar där återstoden av kristna minoriteter inte hade en plats. När resterna av armenier och assyrier/syrianer hade körts ut ur landet tillämpade man ett nytt folkmord, denna gång mot de pontiska grekerna i början av 1920-talet. Och när de kristna var ur vägen kom turen till kurderna och de storskaliga massakrerna mot dem under 1930-talet. Faktum är att Turkiet 1923 var den enda besegrade Centralmakt – alliansen bestående av Tyskland, Osmanska imperiet, Österrike-Ungerska imperiet – som inte bara kom ut segrande utan även utökade sitt territorium på Armeniens bekostnad. Kemal lyckades med denna bedrift genom att framgångsrikt spela ut de allierade mot varandra, speciellt västländerna mot den nybildade bolsjevikiska Sovjetunionen.
Men Mustafa Kemals kalkylerade kallsinnighet stannade inte vid behandlingen av kristna och andra icke-turkiska minoriteter. Strax efter etableringen av republiken 1923, slog han till mot alla rivaler och krafter som utgjorde ett hot mot hans anspråk på det nya Turkiets ledarskap. Oppositionspartier och tidningar bannlystes 1925 och många rivaler och oppositionella åtalades i skenrättegångar. De åtalade hade inte rätt till försvarsadvokat, kunde inte kalla några vittnen eller överklaga sina fällande domar som verkställdes omedelbart efter deras förkunnande. Många dömdes till döden eller livslånga straffarbeten. Det var det närmaste man kan komma till det som Josef Stalin skulle genomföra i Sovjetunionen ett decennium senare.
Nu var Mustafa Kemal den ohotade ledaren som fick hederstiteln Atatürk, ”turkarnas fader”. Den statliga turkiska historieskrivningen som följde efter raderade alla begångna brott innan och efter Kemalisternas grundande av republiken Turkiet och höjde Atatürk till skyarna. Denna historieskrivning är därmed inte bara orsaken till den folkmordsförnekelse som vi känner idag men även den försköning som den påtalade filmen försöker framföra som ”sanning”.
Den ursprungliga historierevisionismen fick dock fotfäste internationellt och det tog decennier innan man, precis som verkligheten om folkmordet 1915, började komma underfund med verkligheten. Till exempel ansågs Kemalisternas makabra vändning av förlusten i första världskriget till en seger som en stor bedrift som inspirerade nazisterna i Weimarrepubliken som upplevde ett nederlag med förödmjukande efterdyningar. Vad turkiska ledare hade åstadkommit under världskriget och efter världskriget – rensat sitt rike på oönskade element genom ett folkmord och kommit ut segrande utan bestraffning – sågs av nazisterna som vägvisning för deras eget handlade under andra världskriget.
Det är denna persons förskönade historia som Filmstaden nu ska visa på sina biografer.
Armeniska riksförbundet i Sverige uppmanar Filmstaden att ompröva sina planer på att visa den tilltänkta filmen om Atatürk, en försköning som inte berättar om folkmorden och brotten mot mänskligheten, de politiska utrensningarna av hans motståndare och andra brott som har begåtts mot minoriteter som kurder och politiska motståndare. Det är i mångt och mycket detta arv av angrepp på demokratiska rättigheter och värderingar som löper som en röd tråd genom Turkiets moderna historia fram till våra dagar. Filmstaden ska inte vara scenen för en sådan förfalskning.
Armeniska riksförbundet i Sverige
Stockholm 07 november 2023
