Pressmeddelande
Stockholm, 11 mars 2015
Armeniska riksförbundet i Sverige
www.armeniska.se
Fem år sedan riksdagens erkännande av folkmordet 1915
Den 11 mars 2010 erkände Sveriges riksdag folkmordet 1915 och uppmanade den svenska regeringen att göra detsamma. Dåvarande utrikesminister Carl Bildt inte bara vägrade hörsamma riksdagens beslut, utan som en riksdagsledamot beskrev ”låste in beslutet i en byrålåda på UD och kastade bort nyckeln”. I fyra års tid förklarade man att ”ärendet är under beredning”.
Riksdagens erkännande leddes främst av oppositionspartierna, socialdemokrater, miljöpartiet och vänsterpartiet, men även tre medlemmar ur regeringspartierna. I utrikesutskottets betänkande klargjorde folkpartiet och centerpartiet att man är under innevarande mandatperiod bunden av överenskommelse med moderaterna om att inte beröra sakfrågan men att man kan överväga ett erkännande efter mandatperioden. Kristdemokraternas partistyrelse beslutade samma dag som voteringen i riksdagen att i ”framtiden” driva frågan om ett erkännande. Därmed borde idag finnas en överväldigande majoritet för ett officiellt erkännande inom riksdag så väl som regering.
Alliansregeringen och utrikesminister Bildt fick hårt kritik, främst av socialdemokraterna om denna vägran att hörsamma riksdagens beslut och så sent som 14 mars 2013 skrev nuvarande talman Urban Ahlin, då socialdemokraternas utrikespolitiske talesman, i DN att ”Vi anser att den nuvarande regeringen ska hörsamma det beslut som redan finns. Om de inte gör det kommer en framtida socialdemokratisk regering att ta beslutet efter sedvanlig beredning”.
24 april 2015 markerar 100-årsdagen av folkmordet 1915 och kommer att ihågkommas på brett front internationellt. Även i Sverige kommer Armeniska riksförbundet i samarbete med andra berörda riksförbund och svenska institutioner och myndigheter att anordna manifestationer, seminarier, publikationer, utställningar, konserter m.m. under hela 2015. Vår förhoppning är att Sveriges regering inte utmärker sig genom att vara den enda part i Sverige som skiljer sig i detta avseende genom att fortsätta föregående regerings indirekta förnekelse och tystnad vad gäller sanning, mänskliga rättigheter och de folkvaldas demokratiska beslut som man själv dessutom har varit med och drivit genom.
