Stockholm, 18 maj 2021 

 

Ärade utrikesminister,

 

Azerbajdzjan har på nytt initierat en militär offensiv mot armeniska områden. Den här gången mot provinserna Syunik och Gegharkunik. Offensiven handlar inte längre om den autonoma regionen Artsakh (Nagorno-Karabach) utan är en kränkning av Armeniens gränser.

 

Flera länder bla Tyskland, Frankrike och Ryssland har redan fördömt aggressionen och uppmanat Azerbajdzjan till reträtt. Vi uppmanar Sveriges regering att göra detsamma.

 

Människorättsförsvarare i Armenien ser ett omedelbart behov av att etablera en buffertzon längs gränslinjerna i Syunik och Gegharkunik. En buffertzon kommer att säkerställa säkerheten för människor som bor i dessa provinser och ge möjlighet till barn och vuxna att kunna lämna hemmet för att gå till skolan och arbetet, mao att få leva i fred. Buffertzonen kommer dessutom att säkerställa Armeniens alla medborgares rättigheter. Ingen armenisk medborgare borde behöva fronta azerbajdzjanska soldater eller se azerbajdzjanska flaggor och skyltar på vägar i Armenien.

 

Ryssland är hitintills det enda land som bidragit med fredsbevarande styrkor i konflikten. Det är dags att andra länder sätter ner foten och kräver ett slut på konflikten och den forsatta azeriska aggressionen mot Armenien.

 

Armeniska riksförbundet uppmanar Sverige att spela en tydligare roll i konflikten. Som medlem i EU och FN kan och bör Sverige lägga mer fokus på denna konflikt. Sverige som alltid gått i bräschen för att försvara mänskliga rättigheter i världen borde utnyttja sin internationella position och kraft och sätta press på Azerbajdzjan att dels dra tillbaka sina trupper från armenisk mark, dels verka för överlämnande av samtliga krigsfångar. Vidare, borde Sverige i egenskap av ordförande i OSSE vara drivande i skapandet av en buffertzon tillsammans med andra medlemsländer i EU, OSSE och FN och vid sidan om Ryssland verka för att säkerställa säkerheten i regionen.

 

Med vänliga hälsningar,

Katrin Hakopian
Ordförande, Armeniska riksförbundet i Sverige

 

Stockholm den 27:e april 2021

 

På Sveriges Regerings hemsida skriver Ann Linde följande:

När allt fler demokratier utmanas världen över måste Sverige fortsatt vara en stark och respekterad röst för fred, frihet och mänskliga rättigheter.

En självklar del i detta är att kalla saker vid sina rätta namn. Stå på rätt sida av historien. Stå upp mot de som förvränger och förvanskar historia. Stå upp för de som i generationer tvingats ut på flykt då deras efternamn kan utgöra livsfara. Förhindra att vidrigheter upprepas genom att dra lärdom av det förflutna.

När Linde, på det armeniska folkmordets minnesdag, kunde anslutit till länder såsom Frankrike, USA, Tyskland och Kanada och kallat folkmordet vid sitt rätta namn, valde hon istället att förminska det genom att i ett twitterinlägg hänvisa till folkmordet som ”massövergrepp”.

Det råder ingen tvekan kring vad som hände. Folkmordet vittnades och dokumenterades av utländska diplomater och missionärer - däribland svenska missionären Alma Johansson och amerikanska ambassadören Henry Morgenthau Sr. Raphael Lemkin, den polsk-amerikanska juridikprofessorn som myntade begreppet ’genocide’, använde folkmordet på kristna i Osmanska riket som exempel på vad det innebar. Det är, med andra ord, att betrakta som ett skolboksexempel på folkmord.

Hur kan man vara en stark och respekterad röst för fred, frihet och mänskliga rättigheter’ när man går en auktoritär ledares ärenden? Lindes moraliska kompass behöver lämnas in på lagning. Ordvalet var ett tydligt ställningstagande där Linde ställde sig på förövarens sida och därmed svek så många av oss vars familjer nästintill förintades. Hon valde sidan av ett statsöverhuvud vars primära uppgift tycks vara att tysta oliktänkande och förvränga historien. Hon följde inte sitt partis linje att kalla det ett folkmord och respekterade heller inte riksdagens beslut från 2010 om detsamma.

Varför viker du dig för Erdogans påtryckningar? Använd det begrepp som forskare, dina partikollegor och demokratiska ledare världen över enats om att använda i ett steg att förhindra att det inträffar igen – folkmord.

Tills du kommer med en rättelse saknar dina ord om mänskliga rättigheter trovärdighet och betydelse.

Med hopp om svar från utrikesministern,

Lena Vartanian, Aren Moosakhanian, Alex Mansourian, Lizmerly Tashjian, Andranik Safaryan och Micha Foss-Ghazarian för Armeniska Riksförbundets Ungdomskommitté

Stockholm, April 24, 2021

 

 

Honorable Chargé d’Affaires Pamela N. Tremont,

 

On behalf of the Armenian community of Sweden, we would like to commend United States of America and President Joe Biden for recognizing the Armenian Genocide on April 24, 2021. We highly appreciate this expression of solidarity with the Armenian people and standing up for truth and justice. 

 

The 20th and the 21st centuries are marked with a circle of genocides that have taken millions of innocent lives. The Armenian Genocide was one of the first of the 20th century – a well-planned and systematic extinction of the Armenian population with a clear intent to annihilate the Armenian heritage in the Ottoman Empire.

 

Unfortunately, to this day, Turkey not only openly denies the Genocide, but also cynically and hypocritically threatens all states and politicians who try to speak the truth about the Genocide. Many countries and their leaders deliberately avoid using the word genocide in order to not evoke the anger of the Turkish government.

 

With this recognition, President Joe Biden and the United States of America have clearly shown their position by reaffirming the same by the US Congress in 2020.

 

We hope that, honorable President Joe Biden, your recognition will encourage other states to follow this bright example of championing matters of morality and humanity instead of following short-term realpolitik interests. 

 

Sincerely,

Katrin Hakopian

Chairman of the Union of Armenian Associations in Sweden

 

Stockholm, 24 april 2021

 

Riksförbundet uppmanar Löfven att kalla massmorden på armenier, assyrier/syrianer och andra kristna minoriteter för ett folkmord

 

När statsministern under valåret 2014 träffade ättlingar till överlevande från folkmordet 1915 lovade han att han skulle driva frågan om ett regeringserkännande om han valdes till statsminister. 7 år senare eller 11 år efter riksdagens erkännande, om att kalla massmorden på armenier och assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker för ett folkmord, har regeringen fortfarande inga planer att kalla händelserna vid dess rätta namn.

 

Statsministern har vid tillfällen hänvisat till slutsatsen av den tillsatta utredningen som 2016 slog fast att frågan är komplex. För drabbade minoritetsgrupper i Sverige är denna slutsats ytterst anmärkningsvärd. Utredningen slog fast att frågan är komplex trots flera rapporter från Cosswa Anckarsvärd, Sverigeambassadör i Konstantinopel under första världskriget, om att det var uppenbart att den turkiska regeringen hade planer på att ”utrota den armeniska nationen”, och trots tusentals sidor av rapporter och forskningsmaterial som finns tillgängligt inom området, och trots att antalet länder som erkänt folkmordet växer för varje år. Även den nämnda utredningens författare, Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, har vid senare tillfälle påpekat att det inte finns några juridiska hinder för regeringen att erkänna händelserna som folkmord.

 

Att forskningen på området är samstämmig om att det var ett planerat och väl genomfört folkmord har den bevisligen inte påverkat regeringens ställningstagande. Frågan är inte komplex på grund av att det saknas bevis och inte heller på grund av de juridiska grunderna. Forskarvärlden är lika säker på att det var ett folkmord som den är säker på att förintelsen har ägt rum. Detsamma gäller juristernas uttalande, internationellt så väl som här i Sverige, om huruvida man ska kalla händelserna för deras korrekta namn, folkmord. Det enda som återstår är då politiska och ekonomiska intressen. Frågan är huruvida Sveriges regering tycker att dessa ska väga tyngre än sanningen och markering mot ett av historiens värsta brott mot mänskligheten?

 

Den nyvalde amerikanska presidenten Joe Biden förväntas idag, på 106 årsdagen av folkmordet 1915, uppfylla sitt löfte från valrörelsen och kalla händelserna för ett folkmord. Ett sådant uttalande kommer säkerligen att tillfälligt försämra både den politiska och den ekonomiska relationen med Turkiet som dessutom ingår i samarbetsalliansen Nato. Men relationerna, precis som vid tidigare erkännanden av andra länder, återgår snart till det normala. President Biden blir därmed den förste amerikanske president som offentligt kallar händelsen för ett folkmord. Vi uppmanar statsministern att göra detsammaratificera riksdagens erkännande från 2010, som trots allt var resultatet av nuvarande regeringspartiernas arbete i frågan. Sverige borde leva upp till sitt internationella rykte om kämpe för mänskliga rättigheter, demokrati och rättvisa och inte underblåsa Turkiets mångåriga folkmordsförnekelse genom att vela i frågan om erkännande av folkmordet 1915.

 

Katrin Hakopian
Ordförande, Armeniska riksförbundet i Sverige

Till: Röda korset och Sveriges Utrikesdepartement                            

Stockholm, 30 november 2020

När eldupphöravtalet mellan Armenien och Azerbajdzjan den 9 november 2020 undertecknades fanns återlämnandet av krigsfångar högst upp på listan av handlingar som bland andra Röda korset skulle hjälpa till att förverkliga. Men tyvärr verkar de azeriska myndigheterna inte bara förhala denna överlämning, utan man har även tillfångatagit personer, både militära och civila, sen eldupphöret. Flera militärer har tillfångatagits när de skulle överlämna positioner under deras kontroll till azeriska styrkor medan även civila som har återvänt till sina hem har blivit bortförda.

Nu verkar man även använda dessa fångar som en sorts krigstrofé och för psykologisk krigföring. Med jämna mellanrum dyker det upp videoklipp av armeniska fångar som blir förödmjukade, slagna och trakasserade av azeriska soldater som filmar övergreppen och lägger upp på internet. Dessa handlingar är konkreta krigsbrott och brott mot flera internationella konventioner gällande behandlingen av krigsfångar och civilbefolkningen.

Armeniska riksförbundet i Sverige vill ansluta sig till andra organisationer som kallar på Röda korset och UD att intensifiera sitt arbete och trycket på de azerbajdzjanska myndigheterna för att snarast överlämna samtliga krigsfångar och respektera skyddet av de civila som nu befinner sig i områden under azerisk kontroll.

Med vänliga hälsningar,

Armeniska riksförbundet i Sverige

 

 

Stockholm, November 23, 2020 

To whom it may concern,

The Union of Armenian Associations in Sweden would hereby renew its call upon the authorities in Armenia to show restrain and respect the democratic values. This includes citizenry’s right to freedom of speech and assembly as long as this is conducted in peaceful manner. The prevailing situation in the aftermath of the war in Artsakh demands unity and respect for democratic values, both respect for the rule of law but also the rights of the people.

Images of the seemingly arbitrary arrest of demonstrators by security forces is worrying signs of sidestepping democratic norms. Although the circumstances have changed dramatically compared with April 2018, the norms for respecting the rights of the people, even those demonstrating and opposing the incumbent government shall be respected. The demise of rule of law will only undermine the remaining respect for the incumbent administration.

In our letter dated to November 16, 2020, the Union of Armenian Associations in Sweden called upon all parties to refrain from the use of force. Although the absence of such a serious case is gratifying, the recent images of arrests are worrisome and reason for our organization to renew its call for respect of democratic values in these difficult times.

Respectfully,

The Union of Armenian Associations in Sweden

Ärade justitieminister Morgan Johansson,

Sedan utbrottet av kriget 27 september, då Azerbajdzjan med stöd från Turkiet anföll Nagorno-Karabach, har både armenier och azerbajdzjaner runt om i världen hållit manifestationer, även här i Sverige. Medan armenierna krävde ett omedelbart stopp och en fredlig lösning har azerbajdzjaner, manat av regimerna i Turkiet och Azerbajdzjan, förordat våld och krig. Efter sex veckors våld, död och många begångna krigsbrott har konflikten nu mynnat ut i en humanitär katastrof för den inhemska armeniska befolkningen.

Under dessa manifestationer i Europa och Sverige har ultranationalistiska krafter i form av den turkiska gruppen Gråa vargar deltagit och manat till våld mot armenierna. I franska staden Lyon vandaliserades ett folkmordsmonument och en mobb gick på gator och skanderade ”vi letar efter er armenier”. Detta ledde till att Frankrike äntligen valde att bannlysa gruppen. Liknande bannlysning diskuteras nu i Tyskland.

Gråa vargarna är öppet antidemokratiska och förordar våld mot alla som anses som fientliga mot Turkiet. Gruppen är ansvarig för åtskilliga våldshandlingar och politiska mord riktade främst mot vänster-sympatisörer, kurder, armenier och andra minoriteter i Turkiet.

Vid flera tillfällen har man nu dokumenterat Gråa vargarnas närvaro under manifestationer genomförda av azerier i Sverige, senast i Malmö den 6 november 2020 där flera deltagare gestikulerar gruppens tecken. Detta skickar en klar signal till alla på båda sidor: den egna leden bejakar uppmaningen av våld medan den ska skrämma armenier och andra grupper till tystnad och lydnad genom att undergräva deras känsla av trygghet och säkerhet. Det skickar exakt samma budskap som en Hitlerhälsning.

I april 2016 höll man en manifestation på Sergels torg då Turkiska riksförbundets viceordförande Barbaros Leylani skanderade ”Död åt armeniska hundarna!” medan deltagarna applåderade. Leylani fälldes senare för hets mot folkgrupp. De Gråa vargarna fortsätter nu föra samma budskap om hat och våld med sina gester.

Armeniska riksförbundet i Sverige manar regeringen att ta en klar ställning till liknande grupper och se över möjligheterna att precis som Frankrike och Tyskland stoppa denna antidemokratiska grupps framfart.

Stockholm den 16 november 2020,

Armeniska riksförbundet i Sverige

Stockholm, November 16, 2020

To whom it may concern,

Since the attack on Armenia and Artsakh on September 27, the Armenian nation has gone through truly difficult times. Following the announced truce on November 10, we stand before a monumental challenge, navigating through hardship concerning not only the future of Artsakh but also Armenia.

It is imperative that government, opposition and the public remain vigilant and focused on the task in front of us. That requires unity, not division. But above all, what is unequivocally clear is the fact that there are no room for threats of violence.

In April 2018 the world heralded the Velvet Revolution by saying that “Armenians had danced their way to a revolution.” Do not allow that popular movement and the hope for a better future it brought to our nation to come to any harm.

The Union of Armenian Associations in Sweden calls on all parties to refrain from any use of force or actions which will endanger the security and the unity of Armenia and Artsakh. In these extraordinary times, the last thing Armenia, Artsakh and Armenians need is to lose sight of the common challenge and instead taking measures against each other. Restrain your emotions, set aside your personal interests and cooperate for the sake of our country and nation. Yeghishe Charents’ words are not only for reciting, live up to their wisdom: “Ով հայ ժողովուրդ, քո միակ փրկությունը քո հավաքական ուժի մեջ է”:

 

 

Pressmeddelande
Stockholm, 11 november 2020 

De senaste sex veckorna har varit en av de svåraste prövningsperioderna för Armenien och armenierna. Anfallna av två auktoritära styren i Azerbajdzjan och i Turkiet med hjälp av legosoldater har armenierna kämpat för sin existens. Vi har gått genom stunder av oro, stolthet, frustration och enorm sorg. Länge ropade man på omvärldens hjälp och bad om deras stöd när Armenien var under anfall av två uttalade diktaturer utan att någon kom till vår hjälp. Den befarade etniska rensningen av Artsach blev kanske inte total, men tusentals fick ändå fly sina hem med risken att de aldrig kommer att kunna återvända. Det är oförlåtligt.

Det hela handlade om Artsach-befolkningens rätt till ett demokratiskt beslut inom folkrätten om sin framtid och en fredlig samexistens. Svaret blev att slå ner den demokratiska rätten med våld och det kunde man nu förverkliga medan omvärlden stod förbi och teg.

Just nu känns det oerhört tungt, inte bara på grund av det påtvingade avtalet som berövar armenierna större delar av Artsach men kanske främst på grund av känslan av hjälplöshet. Men även om känslan om uppgivenhet och sorg är enorm så måste vi inte ge efter. Armenierna är ett folk som överlevt många motgångar under vår nästan 3000-åriga historia. Vi har överlevt erövringar, massakrer, till och med ett folkmord. I denna svåra stund behöver Armenien vår totala hängivenhet, vårt fokus och hjälp. För alla som var aktiva och engagerade under kriget så har arbetet inte tagit slut, utan det är bara början. Det är nu som vi behöver stå eniga och fortsätta ännu mer bestämt för att bygga upp en bättre och säkrare framtid för Armenien och Artsach. Det var just det som så många offrade sina liv att försvara. Det finns gott om tid för att rannsaka oss själva och ta reda på vad som kunde ha gjorts bättre.

Än är sista ordet inte sagt i konflikten och den slutgiltiga freden måste förhandlas om. Förutsättningarna har ändrats men det finns möjlighet att påverka utgången. För det behövs en stark enad röst som går till förhandlingarna. För det krävs att vi arbetar tillsammans som en förenad kraft och röst för det gemensamma målet, en bättre och säkrare framtid för Armenien och Artsach.

 

 

Lördagen 10 oktober 2020, kl. 13-15 kommer Armeniska riksförbundens medlemsföreningar att hålla manifestationer till stöd för Armenien och Artsach (Nagorno-Karabach) i de pågående angreppen från Azerbajdzjan. Vi kräver omedelbar stopp i kriget och återupptagandet av förhandlingarna för att uppnå en varaktig fred i regionen.

Respektive förening har ansökt och fått tillstånd för manifestationen enligt gällande restriktioner på grund av Corona-pandemin. Därför är det viktigt att ni som vill delta i respektive plats hör av er till den utpekade föreningen för vidare detaljer. Om du inte redan har kontakt med din lokala förening så hittar du kontaktuppgifterna i vår medlemslista. Manifestationsplatserna och deras respektive förening är enligt följande: 

  • Göteborg, Götaplatsen - Armeniska kulturföreningen i Göteborg
  • Jönköping, Rådhusparken- Armeniska kulturföreningen i Jönköping
  • Stockholm, Odenplan - HOMENTMEN Stockholm
  • Stockholm, Norrmalmstorget - HOMENTMEN Södertälje
  • Trollhättan, Drottningtorget - Armeniska kulturföreningen i Trollhättan
  • Örebro, Stora Torget - Armeniska kulturföreningen i Örebro

 

 

På förekommen anledning: Armeniska riksförbundets medlemmar har ansökt om en koordinerad manifestation på respektive förenings ort. Detta har redan annonserats på riksförbundets Facebooksida https://www.facebook.com/armeniska.se. Vi väntar på besked från respektive polismyndighet till vilken man har ansökt hos. Det är en process som vi tyvärr inte har någon kontroll över för att kunna skynda på. Så fort vi har fått besked kommer vi meddela detta. OBS! På grund av gällande restriktioner under pågående Covid-pandemi kommer det att finnas begränsningar för antalet deltagare vid varje eventuell manifestation. Men detaljerna kommer respektive förening att meddela på sin ort.

 

 

 To: Foreign Minister Ann Linde                                                                    29 September 2020

  

Regarding Azerbaijan’s attack on Artsakh and Armenia

 

Honorable Foreign Minister,

 

Azerbaijan has initiated a broad offensive against entire Artsakh (Nagorno-Karabakh) and has also attacked civilian targets inside Stepanakert. Azerbaijan has during the day expanded its attacks by shelling civilian targets inside Armenia while Turkish F-16 fighters have shot down an Armenian jet in Armenian air space. This is nothing less than an outright declaration of war. At the time of writing, hundreds of casualties are reported, of which several are civilians. This is the second time in 2020 that Azerbaijan takes up arms to retake Artsakh by force. In mid-July, Azerbaijan fired artillery at nearby villages inside Armenia’s northeastern region, Tavush, i.e. outside the conflict zone.

Meanwhile, Sweden and the international community speak the language of neutrality and urge “both sides to restraint and calm”. This “neutrality” has long been a sacred concept towards Armenia and Azerbaijan in order not to offend any side, especially in view of the ongoing attempts at mediation in the Karabakh conflict. However, this is now an obsolete, if not downright harmful, position that is proven to send the wrong signals, even emboldening Baku to more wrongdoings.

Since its independence in 1991, the authoritarian regime in Azerbaijan has gradually deteriorated to such an extent that since a few years now, more precisely since 2013, the EU, the US Foreign Ministry and others have openly been using the terms “dictatorship” and “authoritarian” when referring to the Aliyev regime. Armenia’s path towards full democracy has by no means been flawless, but in 2018 the people showed that they demand nothing less than full democratic values. There is still a lot to do, but the “Velvet Revolution” in April 2018 has definitely illustrated how markedly Armenia and Azerbaijan differ in terms of democracy and humanitarian and international laws.

Yet Sweden and the international community speaks in equal terms when they urge “both sides to restraint and calm.” On the one hand, we have Armenia, which in a popular revolution has chosen its way forward and is trying to fully reform the whole country, politically and economically, and has long demanded that the people of Artsakh, according to international law and the Helsinki Act, be given the opportunity to decide their destiny. It all began with a peaceful resolution on 20 February 1988 by the Karabakh Autonomous Assembly, which by the votes 110-17 requested reunification with Armenia (we omit here the history and background of Stalin’s “divide and rule” policy leading to the problem). What has been sought is a peaceful process, based on the expression of their democratic rights; no invasion, no annexation, no military actions.

On the other hand, we have Azerbaijan, which stroke down this democratic resolution with arms, a bloody response that became the start of a protracted conflict which has cost more than 30,000 lives (and continues to do so today), has displaced close to a million people as refugees and has seriously hampered the development of the region. Since Ilham Aliyev more or less inherited the presidency from his father, Heydar Aliyev, the democracy in the country has not only been severely dismantled, but he has also entrenched the power by both extending the term of office and removing the term limits for presidency. The Aliyev clan now rules Azerbaijan as a family business. From there the demise goes even faster: the regime has bought free an ax-killer who served a life sentence abroad and promoted him to national hero (Ramil Safarov, 2012), has been recurring name in major international money-laundering schemes in the billion class (Panama documents and Danske Bank), has closed the OSCE office in Baku (2015) and refuses to withdraw snipers and to accept extended surveillance mechanisms at the front line. Baku openly boasted that it had initiated a blitzkrieg in early April 2016 with territorial gains and the same was trumpeted out in July 2020 and now in September. Past summer, Aliyev fired his longtime foreign minister, Elmar Mammedyarov, for having “wasted time on diplomatic negotiations.” Mammedyarov is said to have opposed planned acts of war which came true in July and now in September. Reports are now pouring in that there are also up to four thousand jihadists from Syria that Turkey has passed through to the Caucasus to fight against the Armenians. All this while the Armenians are constantly portrayed by Ilham Aliyev and his regime as the “enemy” to be “crushed.” You cannot build peace and coexistence on this rhetoric.

With all this in mind, it was hardly surprising when Turkish and Azeri representatives stood in Sergels torg, in the capital of Sweden, and shouted “Death to the Armenian dogs!” while the audience applauded in unison. The behavior and messages of political leaders matter, both positive and negative, and they transcend national borders. That is why it is extremely important that one chooses the words correctly and call things by their true names. One should criticize where it is needed and praise where it is deserved. The language that Sweden has utilized and continues to use vis-à-vis Armenia and Azerbaijan in the name of “neutrality” has not only been diluted but has undoubtedly also emboldened Aliyev. In the absence of a clear marking and criticism, the Aliyev regime has gradually dismantled democracy at home, which has also had far-reaching consequences for Armenia and the people of Artsakh.

Sweden and the international community should play a clear role in the conflict. To “complain” and express their “concern” for outbreaks of fatal clashes is now of little importance. One must act for preventive purposes and condemn where necessary and work for a speedy and diplomatic solution to the conflict. That will save lives, not regrets in hindsight. As a member of the OSCE Minsk Group, via the EU and the UN, Sweden can contribute constructively by speaking explicitly and in clear terms. It will benefit not only the people of Artsakh and Armenia but also the people of Azerbaijan, who deserve better democratic rules and values.

 

Sincerely,

 

Katrin Hakopian

Chairwoman of the Union of Armenian Associations in Sweden

 

 

Azerbaijan bombarding Artsakh’s civilian settlements, including Stepanakert city

 

Pressmeddelande
Stockholm, 27 september 2020
This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

 

Azerbajdzjans attack mot civila mål i Stepanakert, Artsakh

Armeniska riksförbundet i Sverige fördömer starkt Azerbajdzjans attacker mot civila mål i Stepanakert, Artsakh (Nagorno-Karabach). I en bred offensiv längs hela kontaktlinjen mellan armeniska och azerbajdzjanska styrkor har den azeriska armén gått till anfall med artilleri och flyg mot även civila mål långt bakom frontlinjen. Rapporter om dödade civilbefolkning har börjat komma in. Under juli 2020 försökte Azerbajdzjan med en liknande offensiv, då mot civila mål direkt in i Armeniens nordöstra region Tavush. 

Offensiven tidigt på morgonen 27 september har föregåtts av rapporter om Turkiets uppbackning av Azerbajdzjan, något som bekräftades av det faktum att turkiska journalister befann sig redan på plats vid frontlinjen för att rapportera direkt när attackerna började. Attackerna idag är en fortsättning på den krigsretorik som även låg bakom attackerna i juli. Dagarna efter juli-attacken sparkade Azerbajdzjans president Ilham Llijev landets utrikesminister sedan 2014, Elmar Mammadyarov, och anklagade honom för att ha "slösat tid på att försöka lösa konflikten på ett diplomatiskt sätt." Enligt vissa källor hade Mammadyarov redan i början av 2020 protesterat mot planerade militära operationer och förespråkat fortsatta diplomatiska förhandlingar. 

Azerbajdzjans ledning har sedan länge fört en krigsretorik som öppet handlar om att med våld underkuva Artsakhs befolkning. Självfallet kan detta omöjligen leda till någon långvarig lösning på konflikten såvida man inte samtidigt tvingar bort den armeniska lokalbefolkningen på ett eller annat sätt.

Sedan 2007 existerar det enda genomförbara förslag som OSSE Minsk-gruppen, där även Sverige ingår, har lagt fram, de så-kallade Madrid-principerna. Överenskommelsen som då accepterades av Azerbajdzjan garanterar bl.a. att Artsakhs befolkning ska bestämma sitt öde i en folkomröstning, något som regeringen i Baku har numera försökt underminera och förvränga. Under tiden har den alltmer auktoritära Alijev-regimen i Azerbajdzjan, hårt pressad av försämrad ekonomi p.g.a. sjunkande oljepriser och numera den pågående Covid-pandemin, använt konflikten för att avleda den ökade kritiken på hemmaplan utåt. Det var samma politik med krigsretorik och kall till nationalism mot "fienden" som triggade det intensiva kriget i början av april 2016, även då i kölvattnet av ekonomisk kris p.g.a. sjunkande världsmarknadspriser på olja och gas, Azerbajdzjans huvudkälla till inkomst.

Konflikten i Nagorno-Karabach har länge kallats felaktigt för en "frusen konflikt" något som motbevisades 2016, i somras och nu i morse 27 september 2020. Azerbajdzjans auktoritära ledarskap har knappast någon respekt för demokratin och mänskliga rättigheter för sin egen befolkning. Styret kallas numera öppet av omvärlden för en diktatur. Oppositionen, journalister och alla regimkritiker tystas, fängslas eller jagas ut ur landet. Det behövs knappast spekuleras om hur ett sådan styre kommer att behandla armenierna i Artsakh, vilka ständigt kallas för "fienden".

Armeniska riksförbundet i Sverige kallar på Sverige, OSSE och resten av världen att sluta med hyckleriet gentemot diktaturen i Azerbajdzjan. Det är bortom all tvivel att befolkningen i Artsakh inte har någon framtid under Bakus styre. Artsakhs befolkning beslöt redan 1991 i en folkomröstning om denna separation. Den folkomröstning som förutses av Madrid-principerna kommer knappast att ha en annan utgång. Folkrätten måste respekteras och ha företräde över territoriell integritet. I alla andra scenarion kommer det att sluta med en etnisk rensning av armenierna i Artsakh.

 

 

 

Jerevan firar 2795 år

On October 12, 2013, Armenia celebrated the 2,795 anniversary of its capital, Yerevan. The city was founded by King Argishti as the capital of the Urartu Kingdom in 782 B.C. and was named Erebouni. During the past soon 2,800 years the name evolved from Erebouni to Erevan and today's Yerevan. The remains of the royal palace has been excavated in the southeastern corner of current Yerevan and serves as a museum.

The celebrations started with numerous exhibitions and concerts and will go on the entire day. In 2018, the 2,800 anniversary of Yerevan will be celebrated with pomp and circumstance.

"Im Erebouni", composition: Edgar Hovannisian. Performed by Armenian National Chamber Orchestra under the leadership of Tigran Hekekian and in cooperation with Sayat Nova Music School Orchestra, Little Singers of Armenia Choir, Armenian Chamber Choir, Vahagn Dhol Ensemble in Komitas Chamber Music Hall, Yerevan, Armenia.