Armeniska riksförbundet hjälper Sven-Erik Rise att samla in
pengar till nyblivna armeniska mödrar vars make är vid fronten
eller förlorat livet under kriget. Insamlingen sker genom att
köpa hans bok ”Hayastan: Why I Love Armenia”. Boken kostar
200 SEK och den beställer du genom att skicka ett PM till
Aram Yanekian (klicka på länken om du har Facebook-konto)
eller så kan du ringa honom på 0705-78 14 52. Böckerna
beräknas finnas för leverans från torsdagen 15 oktober och så
långt de räcker (150 st.)

Lördagen 10 oktober 2020, kl. 13-15 kommer Armeniska riksförbundens medlemsföreningar att hålla manifestationer till stöd för Armenien och Artsach (Nagorno-Karabach) i de pågående angreppen från Azerbajdzjan. Vi kräver omedelbar stopp i kriget och återupptagandet av förhandlingarna för att uppnå en varaktig fred i regionen.

Respektive förening har ansökt och fått tillstånd för manifestationen enligt gällande restriktioner på grund av Corona-pandemin. Därför är det viktigt att ni som vill delta i respektive plats hör av er till den utpekade föreningen för vidare detaljer. Om du inte redan har kontakt med din lokala förening så hittar du kontaktuppgifterna i vår medlemslista. Manifestationsplatserna och deras respektive förening är enligt följande: 

  • Göteborg, Götaplatsen - Armeniska kulturföreningen i Göteborg
  • Jönköping, Rådhusparken- Armeniska kulturföreningen i Jönköping
  • Stockholm, Odenplan - HOMENTMEN Stockholm
  • Stockholm, Norrmalmstorget - HOMENTMEN Södertälje
  • Trollhättan, Drottningtorget - Armeniska kulturföreningen i Trollhättan
  • Örebro, Stora Torget - Armeniska kulturföreningen i Örebro

 

 

På förekommen anledning: Armeniska riksförbundets medlemmar har ansökt om en koordinerad manifestation på respektive förenings ort. Detta har redan annonserats på riksförbundets Facebooksida https://www.facebook.com/armeniska.se. Vi väntar på besked från respektive polismyndighet till vilken man har ansökt hos. Det är en process som vi tyvärr inte har någon kontroll över för att kunna skynda på. Så fort vi har fått besked kommer vi meddela detta. OBS! På grund av gällande restriktioner under pågående Covid-pandemi kommer det att finnas begränsningar för antalet deltagare vid varje eventuell manifestation. Men detaljerna kommer respektive förening att meddela på sin ort.

 

 

 To: Foreign Minister Ann Linde                                                                    29 September 2020

  

Regarding Azerbaijan’s attack on Artsakh and Armenia

 

Honorable Foreign Minister,

 

Azerbaijan has initiated a broad offensive against entire Artsakh (Nagorno-Karabakh) and has also attacked civilian targets inside Stepanakert. Azerbaijan has during the day expanded its attacks by shelling civilian targets inside Armenia while Turkish F-16 fighters have shot down an Armenian jet in Armenian air space. This is nothing less than an outright declaration of war. At the time of writing, hundreds of casualties are reported, of which several are civilians. This is the second time in 2020 that Azerbaijan takes up arms to retake Artsakh by force. In mid-July, Azerbaijan fired artillery at nearby villages inside Armenia’s northeastern region, Tavush, i.e. outside the conflict zone.

Meanwhile, Sweden and the international community speak the language of neutrality and urge “both sides to restraint and calm”. This “neutrality” has long been a sacred concept towards Armenia and Azerbaijan in order not to offend any side, especially in view of the ongoing attempts at mediation in the Karabakh conflict. However, this is now an obsolete, if not downright harmful, position that is proven to send the wrong signals, even emboldening Baku to more wrongdoings.

Since its independence in 1991, the authoritarian regime in Azerbaijan has gradually deteriorated to such an extent that since a few years now, more precisely since 2013, the EU, the US Foreign Ministry and others have openly been using the terms “dictatorship” and “authoritarian” when referring to the Aliyev regime. Armenia’s path towards full democracy has by no means been flawless, but in 2018 the people showed that they demand nothing less than full democratic values. There is still a lot to do, but the “Velvet Revolution” in April 2018 has definitely illustrated how markedly Armenia and Azerbaijan differ in terms of democracy and humanitarian and international laws.

Yet Sweden and the international community speaks in equal terms when they urge “both sides to restraint and calm.” On the one hand, we have Armenia, which in a popular revolution has chosen its way forward and is trying to fully reform the whole country, politically and economically, and has long demanded that the people of Artsakh, according to international law and the Helsinki Act, be given the opportunity to decide their destiny. It all began with a peaceful resolution on 20 February 1988 by the Karabakh Autonomous Assembly, which by the votes 110-17 requested reunification with Armenia (we omit here the history and background of Stalin’s “divide and rule” policy leading to the problem). What has been sought is a peaceful process, based on the expression of their democratic rights; no invasion, no annexation, no military actions.

On the other hand, we have Azerbaijan, which stroke down this democratic resolution with arms, a bloody response that became the start of a protracted conflict which has cost more than 30,000 lives (and continues to do so today), has displaced close to a million people as refugees and has seriously hampered the development of the region. Since Ilham Aliyev more or less inherited the presidency from his father, Heydar Aliyev, the democracy in the country has not only been severely dismantled, but he has also entrenched the power by both extending the term of office and removing the term limits for presidency. The Aliyev clan now rules Azerbaijan as a family business. From there the demise goes even faster: the regime has bought free an ax-killer who served a life sentence abroad and promoted him to national hero (Ramil Safarov, 2012), has been recurring name in major international money-laundering schemes in the billion class (Panama documents and Danske Bank), has closed the OSCE office in Baku (2015) and refuses to withdraw snipers and to accept extended surveillance mechanisms at the front line. Baku openly boasted that it had initiated a blitzkrieg in early April 2016 with territorial gains and the same was trumpeted out in July 2020 and now in September. Past summer, Aliyev fired his longtime foreign minister, Elmar Mammedyarov, for having “wasted time on diplomatic negotiations.” Mammedyarov is said to have opposed planned acts of war which came true in July and now in September. Reports are now pouring in that there are also up to four thousand jihadists from Syria that Turkey has passed through to the Caucasus to fight against the Armenians. All this while the Armenians are constantly portrayed by Ilham Aliyev and his regime as the “enemy” to be “crushed.” You cannot build peace and coexistence on this rhetoric.

With all this in mind, it was hardly surprising when Turkish and Azeri representatives stood in Sergels torg, in the capital of Sweden, and shouted “Death to the Armenian dogs!” while the audience applauded in unison. The behavior and messages of political leaders matter, both positive and negative, and they transcend national borders. That is why it is extremely important that one chooses the words correctly and call things by their true names. One should criticize where it is needed and praise where it is deserved. The language that Sweden has utilized and continues to use vis-à-vis Armenia and Azerbaijan in the name of “neutrality” has not only been diluted but has undoubtedly also emboldened Aliyev. In the absence of a clear marking and criticism, the Aliyev regime has gradually dismantled democracy at home, which has also had far-reaching consequences for Armenia and the people of Artsakh.

Sweden and the international community should play a clear role in the conflict. To “complain” and express their “concern” for outbreaks of fatal clashes is now of little importance. One must act for preventive purposes and condemn where necessary and work for a speedy and diplomatic solution to the conflict. That will save lives, not regrets in hindsight. As a member of the OSCE Minsk Group, via the EU and the UN, Sweden can contribute constructively by speaking explicitly and in clear terms. It will benefit not only the people of Artsakh and Armenia but also the people of Azerbaijan, who deserve better democratic rules and values.

 

Sincerely,

 

Katrin Hakopian

Chairwoman of the Union of Armenian Associations in Sweden

 

 

Azerbaijan bombarding Artsakh’s civilian settlements, including Stepanakert city

 

Pressmeddelande
Stockholm, 27 september 2020
This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

 

Azerbajdzjans attack mot civila mål i Stepanakert, Artsakh

Armeniska riksförbundet i Sverige fördömer starkt Azerbajdzjans attacker mot civila mål i Stepanakert, Artsakh (Nagorno-Karabach). I en bred offensiv längs hela kontaktlinjen mellan armeniska och azerbajdzjanska styrkor har den azeriska armén gått till anfall med artilleri och flyg mot även civila mål långt bakom frontlinjen. Rapporter om dödade civilbefolkning har börjat komma in. Under juli 2020 försökte Azerbajdzjan med en liknande offensiv, då mot civila mål direkt in i Armeniens nordöstra region Tavush. 

Offensiven tidigt på morgonen 27 september har föregåtts av rapporter om Turkiets uppbackning av Azerbajdzjan, något som bekräftades av det faktum att turkiska journalister befann sig redan på plats vid frontlinjen för att rapportera direkt när attackerna började. Attackerna idag är en fortsättning på den krigsretorik som även låg bakom attackerna i juli. Dagarna efter juli-attacken sparkade Azerbajdzjans president Ilham Llijev landets utrikesminister sedan 2014, Elmar Mammadyarov, och anklagade honom för att ha "slösat tid på att försöka lösa konflikten på ett diplomatiskt sätt." Enligt vissa källor hade Mammadyarov redan i början av 2020 protesterat mot planerade militära operationer och förespråkat fortsatta diplomatiska förhandlingar. 

Azerbajdzjans ledning har sedan länge fört en krigsretorik som öppet handlar om att med våld underkuva Artsakhs befolkning. Självfallet kan detta omöjligen leda till någon långvarig lösning på konflikten såvida man inte samtidigt tvingar bort den armeniska lokalbefolkningen på ett eller annat sätt.

Sedan 2007 existerar det enda genomförbara förslag som OSSE Minsk-gruppen, där även Sverige ingår, har lagt fram, de så-kallade Madrid-principerna. Överenskommelsen som då accepterades av Azerbajdzjan garanterar bl.a. att Artsakhs befolkning ska bestämma sitt öde i en folkomröstning, något som regeringen i Baku har numera försökt underminera och förvränga. Under tiden har den alltmer auktoritära Alijev-regimen i Azerbajdzjan, hårt pressad av försämrad ekonomi p.g.a. sjunkande oljepriser och numera den pågående Covid-pandemin, använt konflikten för att avleda den ökade kritiken på hemmaplan utåt. Det var samma politik med krigsretorik och kall till nationalism mot "fienden" som triggade det intensiva kriget i början av april 2016, även då i kölvattnet av ekonomisk kris p.g.a. sjunkande världsmarknadspriser på olja och gas, Azerbajdzjans huvudkälla till inkomst.

Konflikten i Nagorno-Karabach har länge kallats felaktigt för en "frusen konflikt" något som motbevisades 2016, i somras och nu i morse 27 september 2020. Azerbajdzjans auktoritära ledarskap har knappast någon respekt för demokratin och mänskliga rättigheter för sin egen befolkning. Styret kallas numera öppet av omvärlden för en diktatur. Oppositionen, journalister och alla regimkritiker tystas, fängslas eller jagas ut ur landet. Det behövs knappast spekuleras om hur ett sådan styre kommer att behandla armenierna i Artsakh, vilka ständigt kallas för "fienden".

Armeniska riksförbundet i Sverige kallar på Sverige, OSSE och resten av världen att sluta med hyckleriet gentemot diktaturen i Azerbajdzjan. Det är bortom all tvivel att befolkningen i Artsakh inte har någon framtid under Bakus styre. Artsakhs befolkning beslöt redan 1991 i en folkomröstning om denna separation. Den folkomröstning som förutses av Madrid-principerna kommer knappast att ha en annan utgång. Folkrätten måste respekteras och ha företräde över territoriell integritet. I alla andra scenarion kommer det att sluta med en etnisk rensning av armenierna i Artsakh.

 

 

 

Till alla våra medlemmar:

Sommaren och ledigheten är här. Den rådande situationen med den pågående pandemin gör att vi måste göra vissa anpassningar för att vara rädd om oss själva och alla andra runt omkring oss. Från och med den 13 juni kommer symtomfria personer att kunna resa inom Sverige. Trots det bör alla fortfarande vidta vissa försiktighetsåtgärder. Information om råd och bestämmelser inför sommaren och ledigheten hittar ni på Folkhälsomyndighetens hemsida.

I övrigt uppmanar vi alla medlemmar att följa nyhetsrapporteringar och de råd som ges av Folkhälsomyndigheten som ni kan läsa på svenska och många andra språk på deras hemsida.

 

 

Pressmeddelande
Armeniska riksförbundet i Sverige
Stockholm, 21 april 2018
www.armeniska.se
This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

 

Armeniska riksförbundet i Sverige (ARS) följer noga utvecklingen i Armenien i spåren efter utnämningen av f.d. presidenten Serzh Sargsyan till landets nya premiärminister. ARS är en partipolitisk obunden organisation och får därmed inte ta ställning för ett visst politiskt läger. Däremot värdesätter ARS de demokratiska värderingarna som vår egen organisation är baserad på och är grunden för Armeniens politik och samhälle. Det är i detta avseende som ARS känner sig förpliktigad att uttala sig om de pågående oroligheterna i Armenien.

De demokratiska grunderna och värdena är ytterst värdefulla och viktiga för Armenien och armenier av flera skäl. Det mest uppenbara är demokratins självklara roll som den moderna nationens norm och styrform. Men demokratins signifikans går betydligt längre än så för Armenien och armenier. Armenier och ARS förordar ständigt demokratins betydelse för både utvecklingen av Armenien men också dess plats i kärnfrågor så som erkännandet av armeniska folkmordet och Karabach-konfliktens lösning. Klämd mellan Turkiet och Azerbajdzjan, två länder med alltmer auktoritärt styre, har Armenien och armenier alltid lyft fram frågan om demokrati och rättvisa som våra största maktmedel som ska sättas emot militär makt och inkomster från olja och gas. Förverkar man demokratins trumfkort så förlorar man i princip allt förhandlingsmedel i konkurrens mot demokratiskt korrupta men ekonomiskt mäktiga grannar. Just därför angår Armeniens demokrati inte enbart Armeniens befolkning utan alla armenier.

Den senaste veckans demonstrationer i Armenien är bevisligen tecken på att det finns ett missnöje som riktar sig till det politiska etablissemanget och den uppförda kontinuiteten på ledarnivå. Även om liknande saker borde i den bästa av världar lösas genom demokratiska val och därmed de folkvaldas röster i parlamentet så är ändå vidden av demonstrationer, så länge de förs under fredliga förhållanden, tecken på positiv utveckling i en ung demokrati så som Armenien. I ljuset av händelseutvecklingen i regionen men speciellt i grannländerna Turkiet och Azerbajdzjan med speciella relationer till Armenien och armenier, följer inte enbart ARS och armenier, men hela världen det som sker i landet. Den väg landets regim, opposition och allmänhet väljer blir därmed en viktig vattendelare om vilken framtid man väljer för inte enbart landet utan nationen med en stor diaspora utspridd över hela världen.

Armeniska riksförbundet i Sverige har även vid tidigare liknande situationer, bland andra i mars 2008, känt sig manad att uttala sitt stöd för de demokratiska värderingarna så som yttrandefrihet och demonstrationsrätt för främjandet av demokratin i Armenien. Även idag kräver den rådande situationen att ARS ska mana till respekten av de demokratiska värderingarna och en fredlig och civiliserad interaktion mellan regering och opposition. Den 28 maj firar vi 100-årsminnet av etablerandet av en demokratisk armenisk republik i 1918, en drömlik stat som uppstod ur askan från folkmordet och ryska imperiets sönderfall. Armeniska riksförbundet i Sverige ser fram emot att kunna fira detta jubileum i full värdighet gentemot de värderingar som republiken skapades efter för 100 år sedan och som nuvarande republiken är en fortsättning av.

Jerevan firar 2795 år

On October 12, 2013, Armenia celebrated the 2,795 anniversary of its capital, Yerevan. The city was founded by King Argishti as the capital of the Urartu Kingdom in 782 B.C. and was named Erebouni. During the past soon 2,800 years the name evolved from Erebouni to Erevan and today's Yerevan. The remains of the royal palace has been excavated in the southeastern corner of current Yerevan and serves as a museum.

The celebrations started with numerous exhibitions and concerts and will go on the entire day. In 2018, the 2,800 anniversary of Yerevan will be celebrated with pomp and circumstance.

"Im Erebouni", composition: Edgar Hovannisian. Performed by Armenian National Chamber Orchestra under the leadership of Tigran Hekekian and in cooperation with Sayat Nova Music School Orchestra, Little Singers of Armenia Choir, Armenian Chamber Choir, Vahagn Dhol Ensemble in Komitas Chamber Music Hall, Yerevan, Armenia.